Letra de En S�ngersaga - Mando Diao
Letra de canci�n de En S�ngersaga de Mando Diao lyrics
Jag s�g en sovandes
h�jda haka,
det svarta sk�gget
l�g ungt och vekt
vid silverkanten
av tr�jans halsrand
omkring ett ansikte
stolt och blekt.
Jag s�g en s�ngares
vemodspanna,
det m�rka h�ret
i �delt fall,
den manligt sv�rmiska
sorgsna l�ppen,
som kanske sj�ng i
kung Alberts hall.
Jag s�g hans d�dsdystra
�gon �ppnas
att s�ka n�gon,
han aldrig fann,
han sl�t dom �ter,
och i detsamma
den syn som skymtat,
i luften rann.
Men l�nge h�rde jag
mjukt melodiskt
hans tanke tala
sitt m�rka tal,
sin halvutslocknade
s�ngarsaga
fr�n n�gon walesisk
eller angli stad.
"Har jag ej �lskat n�gon,
en som var ljuv och v�n,
sov jag och dr�mde jag,
l�g jag ej emot kvinnokn�n,
medan den m�rkr�da solen
sj�nk bakom ekar h�n.
Hon gav mig en brudnatt,
firad vid stj�rnesken.
�ver oss gunga lummigt
kronorna gren �ver gren,
vind var i vide, och viken
slog mellan s�v och sten.
Allt hon begav sin makes
gyllene konungased
medan hon smekte mitt huvud,
milt kring mitt h�r hon vred,
gav mig sin sj�l och f�r min skull
br�t hon sin heliga ed.
L�nge drack vi i
�gat av t�rar v�tt
eller med sv�rmodsl�je
https://www.coveralia.com/letras/en-sangersaga-mando-diao.php
k�rlek i ont och gott,
k�rlek i synd och lycka,
k�rlek i lust och brott.
H�rde jag nyss, att munkens
r�st i mitt �ra lj�d:
livet �r sk�nt att se till,
k�rlekens kind �r r�d,
nu har din �lskade vitnat,
nu �r Osviva d�d.
Nu skall Osviva sova
l�nge i slummer sval,
s�mnen och dr�mmen och d�den
var hennes eget val,
aldrig hon �ngrade, aldrig
g�r hon till himmelens sal.
Munk, det �r s�ng och s�gner
munk, det �r h�xans tal
att, n�r den sista h�sten
f�llt sina sista blad,
ska en befriare dra
genom de d�das stad.
D� har v�l �ren susat
�ver min sj�l sen d�?
D� �r v�l dagen inne,
snart ska v�l slaget st�,
d� ska befriarens ande
stark genom v�rlden g�!"
Som hav i svallning,
n�r vinden kommer,
som v�g i vandring
gick suset fram
av dagens aning
i Hadesnatten
f�rdold och hemlig
och undersam.
Men �ter sj�nk den
i djupets m�rker,
d�r f�rd av dr�mmen
min tanke sam
och �ter steg den
och kom tillbaka,
och syner s�g jag
och ord f�rnam.
Och �ver ansiktet
det f�ll
en glimt av klarare
ljus �n f�rr,
men �nnu svagt som
en m�nes strimma
fr�n livets natt
genom d�dens d�rr.
h�jda haka,
det svarta sk�gget
l�g ungt och vekt
vid silverkanten
av tr�jans halsrand
omkring ett ansikte
stolt och blekt.
Jag s�g en s�ngares
vemodspanna,
det m�rka h�ret
i �delt fall,
den manligt sv�rmiska
sorgsna l�ppen,
som kanske sj�ng i
kung Alberts hall.
Jag s�g hans d�dsdystra
�gon �ppnas
att s�ka n�gon,
han aldrig fann,
han sl�t dom �ter,
och i detsamma
den syn som skymtat,
i luften rann.
Men l�nge h�rde jag
mjukt melodiskt
hans tanke tala
sitt m�rka tal,
sin halvutslocknade
s�ngarsaga
fr�n n�gon walesisk
eller angli stad.
"Har jag ej �lskat n�gon,
en som var ljuv och v�n,
sov jag och dr�mde jag,
l�g jag ej emot kvinnokn�n,
medan den m�rkr�da solen
sj�nk bakom ekar h�n.
Hon gav mig en brudnatt,
firad vid stj�rnesken.
�ver oss gunga lummigt
kronorna gren �ver gren,
vind var i vide, och viken
slog mellan s�v och sten.
Allt hon begav sin makes
gyllene konungased
medan hon smekte mitt huvud,
milt kring mitt h�r hon vred,
gav mig sin sj�l och f�r min skull
br�t hon sin heliga ed.
L�nge drack vi i
�gat av t�rar v�tt
eller med sv�rmodsl�je
https://www.coveralia.com/letras/en-sangersaga-mando-diao.php
k�rlek i ont och gott,
k�rlek i synd och lycka,
k�rlek i lust och brott.
H�rde jag nyss, att munkens
r�st i mitt �ra lj�d:
livet �r sk�nt att se till,
k�rlekens kind �r r�d,
nu har din �lskade vitnat,
nu �r Osviva d�d.
Nu skall Osviva sova
l�nge i slummer sval,
s�mnen och dr�mmen och d�den
var hennes eget val,
aldrig hon �ngrade, aldrig
g�r hon till himmelens sal.
Munk, det �r s�ng och s�gner
munk, det �r h�xans tal
att, n�r den sista h�sten
f�llt sina sista blad,
ska en befriare dra
genom de d�das stad.
D� har v�l �ren susat
�ver min sj�l sen d�?
D� �r v�l dagen inne,
snart ska v�l slaget st�,
d� ska befriarens ande
stark genom v�rlden g�!"
Som hav i svallning,
n�r vinden kommer,
som v�g i vandring
gick suset fram
av dagens aning
i Hadesnatten
f�rdold och hemlig
och undersam.
Men �ter sj�nk den
i djupets m�rker,
d�r f�rd av dr�mmen
min tanke sam
och �ter steg den
och kom tillbaka,
och syner s�g jag
och ord f�rnam.
Och �ver ansiktet
det f�ll
en glimt av klarare
ljus �n f�rr,
men �nnu svagt som
en m�nes strimma
fr�n livets natt
genom d�dens d�rr.
